Annons

Är det nödvändigt med passion, kreativitet och intresse? Ja, det är det.

En chef jag hade för tjugofem år sedan sa ofta saker som ”om man är anställd i en kommunal förvaltning, ska man vara som en liten utbytbar kugge i ett hjul, det ska inte märkas om man försvinner och ersätts av någon annan” och ”vi ska inte vara bäst, det räcker med att vi är tillräckligt bra”. Det första skulle lösas genom handlingsplaner och policydokument och arbetsbeskrivningar, alla skulle göra på samma sätt. Det där andra, om tillräckligt bra (det engelska uttrycket ”good enough” var på tapeten vid den tiden), var mer en uppmaning till oss andra att lugna ner oss lite, att låta verksamheten (vård och omsorg i det här fallet) vara som den var. Möjligen kunde smärre justeringar behöva göras.

Jag blev inte direkt inspirerad av den där chefen, vilket ju inte heller var hennes tanke. Här handlade det bara om att göra det som skulle göras, på samma sätt som alla andra gjorde. Jag kände dessutom att det var något genuint fel med det hon sa. Hennes ord tog liksom död på all lust, och det sa jag också, varvid hon i sin tur sa att varken jag eller hon var på jobbet för att ha roligt. Och det var väl sant i och för sig, tänkte jag.

Nej, jag blev inte kvar så länge till på den arbetsplatsen utan fortsatte med studier och jobb i andra kommuner och förvaltningar och blev själv chef och satt i möten med andra chefer och kom till slut på mig själv med att börja tycka som min gamla chef. Att den där bilden av en utbytbar kugge kanske ändå inte var så dum. Människor kommer och går på en arbetsplats och onödigt är det väl att röra till det. Bättre med tydlighet och klara riktlinjer. Innanför ramarna.

LÄS MER:  Tack för Jerusalem Challenge

Fast nej, nej, nej – jag tycker inte så längre. Jag är tillbaka där jag började. Jag tror på lust även i vård- och omsorgsverksamheter. Det behövs passion, kreativitet och intresse. Och missförstå mig inte, jag menar inte en massa hysteriska människor som rinner över i sig själva och tar över och klampar på och glömmer att det är för andras skull man är på jobbet. Inte heller menar jag att det är en fråga om personlighet och att man inte behöver någon utbildning. Jag menar bara att om man inte brinner, åtminstone en liten låga, för det man gör – då blir det inte så bra.

Jag vet att jag på den här platsen har sagt att man kan göra ett bra jobb även om man är lite lätt blasé och bara halvengagerad. Men jag har ändrat mig. Det blir inte bra då. Tveksamt om det ens blir ”tillräckligt bra”. Eller? Vad säger ni? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

8 Comments on "Är det nödvändigt med passion, kreativitet och intresse? Ja, det är det."

  1. Hej!
    Ja, det är nödvändigt med passion, kreativitet och intresse när vi arbetar med att ge stöd och hjälp till andra människor.
    Ibland funderar jag själv över om jag är för engagerad då jag sysslar med äldrefrågor långt utanför jobbet.

    Känner vi oss utbytbara på en arbetsplats så tappar vi lätt engagemanget, det spelar ingen roll vad jag gör. Det är lätt att uppleva vanmakt då. Tvärtom, var och en bidrar och är en del av ett sammanhang. Tro mig, jag har märkt när duktiga och uppskattade medarbetare slutat. Erfarenhet, kunskap och personlighet försvinner. Det är som när en pusselbit fattas. Alla människor ger avtryck.

    Men finns inte de bra förutsättningar i form av kollegialt stöd, engagerade ledare, tydliga uppdrag och resurser, är det lätt att vara så engagerad att man bränner ut sig.

    Det gäller att samtidigt ta tillvara på och värna de som är engagerade och se till att de tänker på sin egen hälsa.

    Ha en trevlig förhöst!

  2. Jag har en invändning mot rubrikens formulering och tanke. Kreativitet och intresse: Ja det är nödvändigt, men inte passion. Tror jag. Passion är om jag tolkar begreppet så som jag brukar uppfatta det en ”farlig” ingrediens i arbetslivet. Den kan skapa storverk, men också katastrofer. Passion gör oss blinda. Starka känslor kan sällan vara outtröttliga utan skapar en pendelrörelse. Upp och ner. Slår man klackarna i taket ramlar men lätt med skallen ner i golvet… Jag skulle inte säga som din gamla chef att det räcker att vara tillräckligt bra. Men kanske kan man tänka så om man leder en dygnet runt pågående verksamhet vars karaktär måste vara ”ständig pålitlighet”. Passionen tycker jag inte hör dit. Jag arbetar på avstånd med Glada Hudik-teatern, en verksamhet som definitivt drivs med passion. Men den skulle inte kunna rulla ständigt så, man går mellan en vardag på ”vedbacken” och rampljusets glamour. Men kanske om vi i ordet passion lägger in en outtröttlig övertygelse och målmedvetenhet, och en lika outtröttligt positiv syn på vardagsjobbet, då köper jag det.

  3. Har Du verklige intresse för Ditt arbete och är Du dessutom av den kreativa sorten, då är Du också en aning passionerad. Det går väl inte att utesluta.

  4. Naturligtvis måste jag som vårdare vara utbytbar. Faktum, jag kan ju inte alltid finnas tillhands för mina vårdtagare/brukare dygnet runt alla veckans dagar. Omsorgsarbetet bygger på en kedja , att hela arbetsgruppen är professionell och kunnig och ger rätt insatser samt att informationsöverföringen fungeraroavsett vem som vårdar. Inget väsentligt får missas. Den enskilde får aldrig bli beroende av vilken som är i tjänst för att känna sig trygg och få rätt insatser. Men vi är också alla individer och just det måste kunna nyttjas/användas i vården. ”Personkemi” är inget vetenskapligt, men finns hävdar jag. Att vårdtagare/brukare ”fäster sig vid” vissa i gruppen är naturligt och detta kan bli en möjlighet och trygghet för den enskilde, om inte gruppen börjar problematisera runt just detta faktum.

  5. Karin Fredriksson Skogmark | 25 augusti, 2012 kl. 11:26 | Svara

    Hej!
    Jag håller med flera av er. Lust, kreativitet och en låga för det man gör är jätteviktigt. Sedan kan definitionen av ordet passion variera och ords innebörd är viktigt. Något jag funderat över mer än en gång är chefens ansvar att se till att dessa kreativa och lustfyllda medarbetare tas till vara. Chefer som själva saknar lusten och som kanske ibland känner sig utmanade/hotade av duktiga medarbetare och av förändring – de är inga bra chefer. Och ibland tror jag att en del chefer haft samma jobb i samma kommun alldeles för länge och de har kanske aldrig loggat in på Äldreomsorgsbloggen heller:). Man jobbar med skygglappar. Nä, våga utmana er själva och ta till vara den fantastiskt duktiga personal som finns där ute! Byt jobb ibland! Med vänlig hälsning, Karin F Skogmark (äldrepedagog och fd ordf Äldrepedagogerna http://www.aldrepedagogetna.se)

  6. För att inte bli missuppfattad vill jag bara säga att jag kanske definierar begreppet ”passion” snävare än de flesta andra. Jag menar att man kan vara en mycket positiv, uppmuntrande och intresserad (yrkes)person utan att vara passionerad, och om man är det i min mening av ordet är man lite som en rattfyllerist… man har inte full koll eller riskerar att inte se alla aspekter.

  7. Om Du tänker med stor glädje på Din kära hustru, är Du då att likna vid en ”rattfyllerist”.

    • I det sammanhanget tycker jag passionen hör hemma, inte i arbetslivet. Där kan den bli ett stort problem, påstår jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.