Annons

Är demensbyar att luras?

I Holland, Tyskland och Danmark, och kanske någon annanstans, finns det demensbyar. En sådan by är avgränsad och helt anpassad efter människor som drabbats av en demenssjukdom. Du som bor där kan inte lämna byn, den är (om jag har fattat det hela rätt) omgiven av staket, men i byn, innanför staketet, kan du röra dig fritt, det är poängen. I byns affär kan du sedan handla själv (även om du glömt pengarna), för butikspersonalen är i verkligheten omsorgspersonal och de känner dig och vet hur du fungerar och vad du behöver. Tanken är att du i byn ska känna dig trygg och fri, och så verkar det vara för de människor som bor där. Jag tror det åtminstone, jag har inte hittat så mycket information om de här byarna och vet inte riktigt hur det ligger till. Men nyfiken är jag, så nu frågar jag er. Är det någon som vet mer? Någon som gjort ett studiebesök? Hur verkade det? Vilka fördelar och nackdelar?

När det gäller användandet av modern teknik i äldreomsorgen, är det något som diskuterats mycket och ur olika etiska perspektiv och Statens medicinsk-etiska råd har skrivit en rapport och sagt att det finns fördelar men även stora risker, inte minst för intrång i individens integritet. Nu är statliga råd sällan särskilt snabba på bollen, man jag utgår från att det kommer en rapport även om demensbyar. För det är ju inte givet att det är etiskt försvarbart med byar av den typen. Att i viss mening lura människor sådär är väl ett intrång i integriteten det med. Vad tycker ni? // Lill

LÄS MER:  Testande kvinnor

8 Comments on "Är demensbyar att luras?"

  1. Hej!
    Jag har varit med på ett studiebesök i De Hogeweyk i Holland. jag tror absolut att det finns många bra tankar då som vi skulle kunna ha med när vi planerar nya boenden och boendeformer för människor med nedsatt beslutsförmåga. Vill du, får du gärna höra av dig till mig så kan jag berätta mer 🙂

  2. Hej Karin! Har du lust att höra av dig med dina kontaktuppgifter till mig? Hälsningar från Lill lill(a)minsektor.se

  3. Kan tänka mig att en demensby ger frihet, integritet och självkänsla hos den sjuke, så länge ” hjärnvindlingarna” hänger med. När det blir sämre med det och sjukdomen eskalerat för långt, då hjälper nog inte demensbyns relativa frihet att ge livskvalitet åt den sjuke längre. Det är min tro!

  4. Christina Erlandsson | 24 september, 2015 kl. 13:32 | Svara

    Hej
    Vad nyfiken jag blev. Vill gärna veta mer, det verkar ju vara ett bra alternativ, Framför allt kan det kanske vara bra i början av sin demenssjukdom.

  5. Hej Lill ! Jag ser inte meningen med att handla utan pengar. Alla är vi ju vana att göra rätt för oss Och hur ska man kunna avgöra sina behov om man har en svår demenssjukdom. Jag tror inte på ett behov av att röra sig fritt inom ett större område då man ofta är vilsen och otrygg när man drabbats av en demenssjukdom. DÅ är behovet av ledsagning, sällskap, bekräftelse det primära. När jag läser om dessa byar går mina tankar till dåtidens mentalsjukhus. Inhägnade områden med stängsel helt avskärmade från samhället, en värld för sig. Känns skrämmande!

  6. Kan bara rekommendera alla att googla ”Hogeweyk” så hittar ni bra information.Sök bl.a. CNN filmen om byn
    Som anhörig kan jag bara önska att vi hade den sortens boende och omhändertagande i Sverige, givetvis anpassat till vår svensk förutsättningar.
    Ett exemplarisk boende som ligger när Hogeweyk-konceptet är Vigs ängar i Ystads kommun, som dock p.g.a. an kommunens anmärkningsvärda upphandling, kommer att tvingas stänga verksamheten i nuvarande form den sista oktober i år.
    Lena M kan jag bara rekommendera att framöver tänker före innan ett nytt yttrande.

  7. Denna typ av byar måste ju vara mycket bättre då de boenden jag själv arbetat på här i Sverige hela tiden ger de sjuka känslan av att vara inlåsta och kränkta. Att dem inte får gå någonstans själv och att i princip aldrig få öppna en dörr utan att någon måste följa med. Ständig övervakning och larm som tjuter i ett är ju ett stort orosmoment för den sjuke. Många brukare upplever sig bo på anstalt eller någon form av sjukhus och förstår inte vad dem gör där å varför dem inte får gå ut. Det måste ju även vara underbart å arbeta på ett ställe där man ger en större känsla av frihet till de boende. Snacka om kultur och aktivitet på hög nivå. Något som ej får plats i många av de verksamheter vi har idag.

  8. Jag kan inte se något fel i, att som här i Sverige, på de flesta omhändertaganden, låta de lindrigare sjuka vistas på dagvård tillsammans med likaså lindrigt sjuka. För att sedan när sjukdomen eskalerat bli placerade på växelvård och när sjukdomen blivit för svår bli placerade på ständigt omhändertagande.

    Alzhemersjukdomen hos de omhändertagna i dessa demensbyar eskalerar väl också dår till sist så pass att det blir slut på all frigång? Eller hur.
    Kruxet är väl att göra livet så drägligt det bara går i början av sjukdomen. Och det är väl vad som gjorts på väldigt många Svenska omhänderttsaganden.
    Jag tror då att vi har mer att lära ut, än vad vi har att ta lärdom av.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.