Annons

”Åldras med värdig mat” av Roy Blad, kock i äldreomsorgen

Roy Blad (bilden lånad av Sydsvenskan)

Att åldras med värdighet är långtifrån en självklarhet för många äldre idag. För många har den blivit bestulen.

”Jag är en tandlös man runt 95 år. Vid 93 års ålder blev jag omyndigförklarad, över en natt togs samtliga beslut över mitt huvud. Jag blev vad dom kallar biståndsbedömd och brukare i ett och samma slag och flyttade in på ett vårdboende. På avdelningen stressade unga flickor omkring, allt emedan jag försökte förklara att jag hamnat fel. Till svar blev det ”Snart är det middag”. Redan,  tänkte jag,  klockan är ju bara halv fem. Det serverades rösti, vet inte hur det smakar, men lingonsylten var god den slickade jag i mig. Satt länge kvar i matsalen och tittade på min rösti som inte gick att tugga…..”

Så ser det ut för många utav våra äldre idag. En hel del boende har matleverans från de stora matjättarna, en mat som oftast är smaklös och trist. Maten smakar inte, konsistensen är fel eller val av rätter överensstämmer inte med den verklighet de äldre lever i. Och så går de till bords för avnjuta dagens lunch, personalen är stressad.. Vid köksbänken står någon och förbereder drickan till lunch, någon lightsaft rakt över till samtliga. Det slamras med skåp, rullstolar, larmtelefoner som ringer..en del är apatiska, en del gapar och det blir så då avdelningen är uppblandad med dementa och icke dementa. Redan här har man tappat matlusten innan man ens har hunnit smaka på den smaklösa, torra fisken på tallriken som i regel är överkokt.

Måhända så ser man vad måltiden består av till dem med normalkost. Men tittar vi närmare på dem som äter konsistensanpassad kost, paté och timbalkost ser tallriken mycket varierande ut beroende på vilket vårdboende man bor på. På många ställen mosas allt tillsammans i en ända röra. Har de lite tur passeras maten i olika färgklickar. Och har de det riktigt bra blir de serverade Findus timbaler eller rent av hemlagade sådana, men den gruppen är inte särskilt stor. Oftast är denna grupp av äldre som står för den undernärda delen vid ”larm om undernäring” som man kan läsa om i pressen med jämna mellanrum. Tillika är det denna grupp som vi gång på gång förbiser då det diskuteras mat för äldre i olika forum. Jag förstår inte varför.

LÄS MER:  Hur har ni vinterombonat vid plexiglaset?

Med tanke på att det är de äldre som har förvaltat den fina husmanskost som jordbruksministern i spetsen nu vill sälja ut och göra världsledande är det sorgligt att vi visar vår uppskattning genom att servera dem den mat de får idag runt om på våra äldreboende och i hemmen. Mitt förslag på förändring är att börja laga mat lokalt på våra äldreboende med anställt folk som kan mat. Ge samtidigt vårdpersonal förutsättningar för att leverera denna mat med stil. Redan under utbildningen borde detta vara ett obligatoriskt ämne” måltidsmiljö”

Ge dem tid vid måltiderna, ge dem inspiration. Bygg scheman efter de boende och inte personalen. Ge dem redskap så de ser alla små detaljer runt den boende så dennes vardag känns värdig. Det är så lite som behövs, men ändock så svårt på många ställen.

Roy Blad, Kock, Husiegårds vårdboende

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

13 Comments on "”Åldras med värdig mat” av Roy Blad, kock i äldreomsorgen"

  1. Vilken bra artikel! Hoppas den läses av många så det kan hända något för det här är vardagen för våra äldre på boenden tyvärr…

  2. Tänk om alla som lagar mat till äldre tänkte så! Hos oss har vi en godhjärtad men ganska okunnig kock, som inte ens klarar av att energiberika maten på rätt sätt…

  3. Nadja Lindvall | 2 december, 2010 kl. 09:45 | Svara

    Maten är ofta en av dagens höjdpunkter för våra boende. Det går att förändra till det bättre och faktiskt billigare! Vi i Hyllie, Malmö började laga maten på våra vårdboenden för 1 år sedan med hjälp av bla kocken Roy och dietisten Kristina från Malmö stad mfl. Vilken kvalitetshöjning från grå, smaklös kartongmat till väldoftande hemlagad mat! Våra boende äter bättre och många har gått upp i vikt. Och dessutom har det visat sig vara billigare att laga maten själv. Del av dessa pengar kommer vi att bemanna upp med nya tjänster. Det är våra fantastiska undersköterskor och vårdbiträden som lagar maten. Maten är en del av omvårdnaden och en naturlig del av dagen, konstgjorda aktiviter behövs inte. Mat, social samvaro och frisk luft räcker långt…….

  4. Nadja: Vad glad man blir när man läser det du skriver :-))

  5. Gunnar Brolin | 2 december, 2010 kl. 14:20 | Svara

    Jag är tvungen att dra en lans för personalen på de tre demensboenden som jag har ganska täta besökserfarenheter från. Maten som lagas av personalen är av god kvalitet, den är smaklig och matborden ser inbjudande ut i allra högsta grad. Jag frapperas också av att så litet lämnas på tallrikarna, ett tecken på att maten smakar bra. Ganska konstigt egentligen att jag så sällan finner något att klaga på när det gäller skötsel av de boende, i alla fall på det vårdhem där min fru befinner sej. Därför funderar jag om skötseln av de dementa proriteras eller om den personalen har en överlägsen utbildning, jämfört med personal på andra äldreboenden?

  6. Kerstin Karlsson, Linköping | 3 december, 2010 kl. 16:19 | Svara

    Att måltiden är den största och viktigaste aktiviteten är helt sant.Håller med dig som skrev att andra ”konstgjorda” aktiviteter knappt behövs. Måltiden är ju förutsättningen att resten ska fungerar inom äldreomsorgen, men många glömmer att vi, personalen, är de viktigast verktygen för att ge våra äldre en ”god måltid”. Det hänger inte alltid på maten.

  7. Instämmer till fullo, måltidsmiljön är minst lika viktig.
    Tyvärr är det allt för många som klappar sig för brösten och säger- Vi har olika alternativ att erbjuda.
    -Vi har 20 % ekologiskt. Vilket i sig inte är någon garanti på vällagad mat.
    Det du menar med ” God måltid” Kerstin , är allt runtomkring , såsom atmosfären på avdelningen, dukning, personalens fingerkänsla för lyhördhet,presentation av maten, rätt ljudnivå, rätt radiokanal inställd osv.
    Jag tror att dessa , såkallade mjuka sidorna utav en måltid är något en framtida generation kommer att ställa högre krav på och de idag beroende av våra tjänster hade uppskattat mer än om vi servera mat med 20%-ig ekologiska inslag.

  8. Hej! Min mamma bor på vårdboende och tycker inte alls om maten (sodhexo). Hon väger nu 37 kg! Jag har tagit upp detta med avdelningen och bett dem sätta in smörgås som alternativ. Själva har de inte kommit på att erbjuda detta. Vad göra mer? Hon får näringsdryck och jag tror det är det som håller henne vid liv.

  9. Pernilla Fagerlin | 6 december, 2010 kl. 13:03 | Svara

    Så många bra inlägg i en mycket viktig fråga! Tack!
    Någon inom äldreomsorgen sa nyligen en tänkvärd sak till mig: Undersköterskorna förväntas kunna allt; omvårdnad, städning, matlagning, dukning, servering, aktiviteter, anhörigkontakter, vårdsamordning, mm. Och ändå är undersköterskans status låg och lönen likaså. Satsa mer på personalens kompetens inom de många olika arbetsuppgifterna för att höja kvalitén på både maten, måltidsmiljön och omvårdnaden. Själv arbetar jag på Procordia, ett matföretag med ett sortiment som är särskilt anpassat för gamla och sjuka. Om du är nyfiken på det kan du kolla på http://www.liva.se/energi. Om du har synpunkter på mat, till äldre eller andra, är du välkommen till http://pratommat.procordia.se

  10. De verkar ha svårt att påverka lunchen eftersom den kommer ifrån sodhexo.
    Hur ser det ut med kvällsmålen, serveras det ordentlig mat då eller är det enklare halvfabrikat?
    Något man kan göra är att börja dagen med att servera näringstät gröt, med smaker hon gillar.
    Fråga vilket hennes favoritpålägg är.
    Sendan under dagen serverar man små aptitretande mellanmål som gärna är berikade.
    Be personalen då de lagar något att använda riktigt smör och tvättäkta grädde.
    Drycken till måltiderna bör inte vara saft, utan varva gärna fettare mjölk med näringsdryck och grönsaks/ fruktdrycker.

  11. Jane Hattstugan | 9 december, 2010 kl. 12:17 | Svara

    hej. så sorgligt att detta med matens betydelse ska vara så svårt att fatta och få till. och det i alla led fr beslutsfattare till omv.personal.(så klart inte alla, men alldeles för många ser jag som åker land och rike runt och föreläser) Här hos oss har vi i 16 år lagat all mat från grunden, vi lagar det som pensionärerna vill ha, (de som kan-vill får vara med i matlagningen-dukning-disk osv.) kan äta och på tider som passar de gamla inte efter våra scheman. vi lägger scheman så vi kan sitta i timmar vid alla måltider. vackert dukat med dukar, färgade servetter, blommor, anpassade färger på tallrikar-glas om den enskilde behöver det, ingen som slamrar med ngn disk. Alla (personal) som är i köket sitter ner.vi har aldrig använt haklappar utan vi har för de som behöver servetter eller fina hemsydda förkläden i vaxat tyg som de älskar. och att servera maten vid bordet hos var och en inte komma med en färdig tallrik, så också med smörgåsar att bre vid pensionären. Vi änvänder också vid behov tex olika timbaler fr Findus osv. så jättebra. Ja man skulle kunna skriva hur mkt som helst hur viktigt det är med måltidsron osv. vi har inge undernärda pensionärer här utan de äter så bra och länge och det blir så mysiga stunder. Vi är 3 personal på 10 (vi har olika ansv.områden varje dag)och vi hinner ändå laga all mat,handla allt, behöver inte städa bort deras bästa vakna tid på fm, utan vi umgås och lägger all tid på pensionärerna på fm dagarna som ger en bra kännsla som håller i sig hela dagen. vi har verkligen anlyserat vad vi gör av vår tid och det finns tid vi har hittat den och vi kan följa de boendes dygnsrytm mkt bra. VI MÅSTE ALLA STÅ UPP FÖR ATT FÖRÄNDRA SYNEN PÅ NYTTAN MED GODA MÅLTIDSSTUNDER !

  12. -Jane.
    Jag har läst om er någonstans.
    Det är kul att höra när det fungerar så där bra.
    Men vad tycker du är det viktigaste i ett förändringsarbete.

    Ni hade jobbat på det här sättet i 16 år, hur får man det att fungera så länge?
    Har du några bra tips?

  13. Jane Hattstugan | 17 december, 2010 kl. 13:00 | Svara

    hej Roy och alla andra.
    det viktigaste i ett förändringsarbete är att man sätter sig ner, alla tillsammans med chefen och börjar prata med varandra om hur man ser på sitt arbete Vilka lagar styr, vad är egentligen det uppdrag man har. hur ser det ut, rutiner och policyn i det dagliga arbetet gagnar de de som bor/tar emot vår hjälp? och då menar jag verkligen att vända på alla stenar.vad fungerar bra resp mindre bra. Vad är de boendes/pensionärens verkliga behov allt från ADL till social samvaro. vilka resurser har personen kvar som kan var till hjälp till självhjälp. att få vara så delaktig som det bara går. Man är aldrig bara en vårdtagare-man är en mottagare av en tjänst man man är i allar högsta grad deltagare i den tjänsten. och att stärka meningsfullhet, delaktighet och självkänslan hos alla de vi hjälper. gör att alla blir vinnare om man ser till individen och det tar inte längre tid utan tvärt om faktiskt så hittar man tid med detta förhållningssätt. vi behöver här aldirg städa på deras bästa vakna tid utan då umgås vi på olkia sätt utefter behov-intressen osv. Vi hinner med städ osv ändå. Vi har struktirerat upp dagen så att alla har sina ansv.områden och ett område är att vara bland de boende. att de alltid har ngn hos sej. (vi är tre st på fm)Man behöver få in tanken om hur man tar tillvara alla medarbetares olika kompetenser-intressen som kan ta olika ansvarsområden, göra upp handlingsplaner efter tex förändringsbehovet och att ngn är ansvarig att man tydligt ger startskottet och har en plan för prövotiden och sen utvärdering. att se vad man faktiskt gör och åstadkommer ger lust och inspiration att gå vidare med nästa ”projekt”.
    Att alla gör som man gemensamt beslutat blir tydligt när man diskuterat varför man är på jobbet , värdegrunds diskussioner . Man måste ju lita på varndras beslut-prioriteringar i arbetet. varför har inte den korridoren blivit städad????? osv. så onödigt tjafs! Ja det är med alla sannolikhet så att min medarbetare har gjort den prioriteringen att tex Anna blev ledsen och hon kände att hon behövde sitta hos henne istället. den korridoren får tas vid ngt annat tillfälle, av ngn annan kanske. Man måste lita på varandra och det är ett dygnet runt arbete som går hand i hand. det finns ingen lag som säger vad/när saker och ting ska ske. utan det är våra uppdragsgivare den äldre som är den /de som stpr för vad vi hinner och inte. Bästa Julhälsningar Hattstugan Gotland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.