Annons

Ni får helt enkelt separera

Vad ska man säga? Ni kanske har läst om äldre par, som inte får fortsätta att bo tillsammans när den ena parten behöver bo på ett särskilt boende, medan den andre, enligt alla regler, inte behöver det . För när någon behöver mer stöd och hjälp än den andra, ja då klappar systemet helt enkelt ihop, då mäktar vi inte med. Det piper i systemet och det blinkar en massa röda varningslampor, och så hörs en röst säga: ”tyvärr, ni passar inte riktigt in i våra mallar om hur man ska vara för att få bo tillsammans, så ni får helt enkelt separera”.

Jo, jag VET att det finns rationella skäl till att säga nej till människor som vill fortsätta att bo tillsammans i ett särskilt boende. Den som inte behöver exakt det stöd man ska behöva för att kvalificera sig för det särskilda boendet kan ju onekligen sägas ta bostaden från den som faktiskt har behov av exakt det stöd som krävs. Dessutom – vad gör vi om den som inte har det exakta behovet av stöd överlever sin maka eller make, det är ju inte orimligt att det händer? Då bor det helt plötsligt kvar en person som i värsta fall inte behöver någon hjälp över huvud taget, och det är väl ändå inte för dem vi byggt våra särskilda boenden? Och vad gör vi med alla som faktiskt inte vill flytta med sin maka eller make till äldreboenden, sådana personer finns rimligen. Som någonstans längtar efter lite avlastning, och ett eget liv. Tänk om de känner sig tvingade att flytta med?

LÄS MER:  Besöksförbudstider - Del 1

Så det är väl egentligen inte så konstigt att vi kör ner huvudet i regelböckerna. Där hittar vi allt stöd vi behöver för att kunna neka människor en gemensam bostad även om man nu råkat bo tillsammans i över sextio år. Sedan kan vi gå loss och skylla på varandra – tjänstemän med olika funktioner, politiker med olika funktioner. Om det nu är sådant vi ska ägna oss åt.

Nej, det är det naturligtvis inte, och någonstans, inbillar jag mig, finns det redan idag kommuner som hittat en lösning där man tar hänsyn till människors önskemål, där man inte låtsas om de röda varningslamporna. Eller? Ni vet bättre än jag. Hur är det i din kommun? Får man fortsätta att bo tillsammans även om man inte riktigt passar in i regelverkets mallar? //Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

9 Comments on "Ni får helt enkelt separera"

  1. I Karlstad får man flytta med sin make/maka/partner om den är i behov av ett särskilt boende. Men i ärlighetens namn ska sägas att det sällan blir bra om den andre är frisk. Att ständigt vistas med svårt sjuka människor är inte positivt och kan i sig riskera att den ”friskare” också blir sjuk. Det är heller inte ovanligt att den ”friskare” i sin omtanke om sin maka/make/partner inte accepterar att dennes behov förändras och inte låter personalen göra sitt som ändå har utbildning för detta och då blir det ju i slutänden den sjuke som faktiskt inte får den vård den har rätt till.

  2. Ulla i Farsta | 8 april, 2010 kl. 09:03 | Svara

    Detta är en svår fråga som man inte direkt kan svara ja eller nej på. Tycker inte om när man gör så generella beslut så en mängd människor hamnar mellan stolarna. Behovsprövning måste ju vara bäst.

  3. Sjuksköterska | 8 april, 2010 kl. 13:08 | Svara

    Jag undrar hur det är rent juridiskt om det skulle inträffa att den som inte är i behov av särskilt boende blir ensam kvar. Har kommunen rätt att säga upp hyreskontraktet för den personen(förutsätter att båda personerna har hyreskontrakt)?? Kan någon svara?

  4. Till ”Sjuksköterska” Besittningsskyddet gör att den har rätt att bo kvar i lägenheten.

  5. Gunnar Brolin | 8 april, 2010 kl. 17:12 | Svara

    Är det inte så att endast den som är i trängande behov av vård har rätt till hyreskontrakt på särskilt boende. Eller hur? Då kan väl inte en medflyttande anhörig som inte har dessa trängande vårdbehov, bli delaktig i hyreskontraktet. Finns det då något besittningsskydd att stödja sej på för den efterlevande, något friskare parten?

  6. Tror inte att det har någon betydelse vem som står på kontraktet, å andra sidan kan besittningsskydd avtalas bort har jag fått reda på nu. Det är knappast troligt att en frisk person skulle vilja bo kvar med i övrigt sjuka människor så det problemet tror jag inte blir stort. Men i det nu aktuella fallet handlar det ju om två lägenheter och det är fel! Vill man flytta med så måste det handla om att få bo i samma lägenhet, annars drabbar ju det människor som är i behov av ett vårdboende.

  7. Eva Fredriksson | 9 april, 2010 kl. 08:59 | Svara

    Det är speciellt svårt, om den sjuke lider av en demenssjukdom.
    Hur mår en hjärnfrisk äldre på ett demensboende? Jag har tyvärr också sett exempel på när den demenssjuka (oftast kvinnan) har fått flytta till särskilt boende bl.a. för att få skydd undan sin ”friske” make.

  8. Jag jobbar som uska, min egen erfarenhet säger att par där den ena bara är behov av vård och omsorg inte ska flytta in tillsammans på ett boende. Det blir inte bra då den som har behov av hjälp bara blir sämre och sämre, medan den ”friska” ser på och mår då dåligt. Bättre att var och en bor på sitt håll och kan ändå träffas men ej bo ihop.

  9. Anette, uska. | 13 april, 2010 kl. 08:47 | Svara

    Har erferanhet som både anhörig och i mitt arbete med demenssjuka.I mitt fall när det gäller mina föräldrar så vill de inte separera efter 60 år som gifta. Har optimalt med hemtjänst för min mamma och timmar då min pappa får vara ”ledig” När även han blev krasslig för ett tag sedan och situationen blev akut kändes det hopplöst. Tycker det borde finnas fler serviceboenden dit man själv kan bestämma om man vill flytta, utan att biståndsbedömmaren beslutar, när man inte är så dålig att man behöver matas, bytas blöja m.m De gamla ålderdomshemmen var inte så dumma på sin tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.