Annons

Hur lära sig att inte hålla fast eller låsa in?

Tanken var att det skulle komma en ny lag nu i mars, God vård och omsorg om personer med demenssjukdom, samt regler för skydd och rättsäkerhet. Lagen skulle bl a innebära att det skulle bli tillåtet att hålla fast och låsa in människor med demenssjukdom. Inget övervåld naturligtvis, bara för att skydda sjuka människor från sig själva. 

Nu blir det ingen ny lag, själva lagförslaget har dragits tillbaka. Alltför många remissinstanser har nämligen sagt att det inte är något bra lagföslag. Helt enkelt för att vi nu för tiden vet att människor med demenssjukdom inte behöver hållas fast eller låsas in. Om man som personal vet hur man ska agera och bemöta, vilket fler och fler gör. En ny lag skulle tvärt om kunna stanna upp den positiva utvecklingen, göra att vi inte lärde oss ännu mer – eftersom vi istället skulle nöja oss med att hålla fast och låsa in. Så har remissinstanserna sagt och därför har Maria Larsson dragit tillbaka sitt förslag. Säkert klokt, tänker jag.

Men alla tycker inte att ansvarige ministern handlar klokt, en del vill ha en ny lag. De senaste dagarna, efter att lagförslaget dragits tillbaka, har jag blivit kontaktad av människor som arbetar i demensvården och som säger att ibland måste man hålla fast eller låsa in, för ibland finns ingen annan lösning om man som anhörig eller personal ska kunna skydda en demenssjuk person från sig själv. Som säger att det är enkelt att vara sitta i riksdagshuset i Stockholm och vara en fin person eller sitta vid skrivbordet på ett kontor och skriva remissvar, utan att själv ha någon erfarenhet av att varje dag träffa människor som är våldsamma eller som vill gå ut mitt i natten mitt i natten, i smällkalla vintern, utan att veta hur man ska förhindra det. Vanmakt med andra ord. Så stark att den nästan går att ta på och definitivt inget att vifta bort.

LÄS MER:  Gå i barndom

Själv tycker jag dock att det var ett bra förslag att dra tillbaka lagförslaget, och skälet är enkelt. Vi vet ju nämligen att det går att vårda personer med en demenssjukdom utan att låsa fast eller låsa in. Det görs ju redan på många håll. Det finns mängder av demensboenden och demensavdelningar där man inte har inte har bekymmer med våld eller rymningar. Jag vet inte hur man gör, den kompetensen har jag inte, men jag vet att det går. Det gäller bara att se till att fler lär sig att arbeta på det sättet. Och ni som vet bäst hur man lär sig det, borde rimligen vara ni som redan gjort den resan.

Jag vet att det här med att tänka om och lära sig nytt och göra annorlunda är en komplicerad process, som inte minst kräver ett tydligt ledarskap. Men om jag ändå ska ställa frågan kort, lyder den så här: Hur gick det till när ni lärde er att arbeta på ett sätt som inte kräver låsa fast eller låsa in?

Kul vore det med några konkreta svar på en rätt så luddig fråga. Vi hörs! // Lill

 

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

4 Comments on "Hur lära sig att inte hålla fast eller låsa in?"

  1. Jag måste säga att jag till viss del kan hålla med dem som känner vanmakt när politiker Långtbortistan stiftar lagar om sådant de inte behöver konfronteras med i sitt dagliga värv. Att det går att arbeta med sitt bemötande emot personer med demenssjukdom är sant, men det är också svårt och det behövs kunskap som enhetschefer och undersköterskor inte har tillgång till alla gånger, trots att alla inblandade vet att sådant kunskap finns. Men precis som det inte går att kräva av en läkare eller en sjuksköterska att hon ska kunna allt utan kompetensutveckling kan de styrande inte göra det med dem som arbetar i äldrevården heller. Det är att underskatta komplexiteten. Det är bra att lagstiftarna inte legitimerar ett att personer med demenssjukdom får hållas fast eller låsas in som du uttrycker det. Se bara till att svara upp med kompetensutvecklingsmöjligheter.

  2. Jag kan rekommendera Vårdalinstitutets sidor med goda exempel under tema Leva med demens: http://www.vardalinstitutet.net
    Det har aldrig varit tillåtet att låsa in och hålla fast personer som inte begått olagliga handlingar. Det vore förödande om det blev tillåtet enbart baserat på en diagnos. Handledning, fortbildning och tillräckligt många händer är grundförutsättningar för att slippa tvångsåtgärder som ingen egentligen önskar. Vid akut fara för liv och hälsa kan vi alltid ingripa men att slentrianmässigt låsa fast en person kan aldrig försvaras.

  3. Bettan Andersson | 7 februari, 2013 kl. 17:39 | Svara

    Jag var med och startade upp ett gruppboende för dementa i samband med ädelreformen, under sex års tid med varierande diagnoser och stadier i demenssjukdomen, låste vi inte in eller höll vi inte fast någon av de som bodde på gruppboendet.
    Efter några års paus från chefsskapet var jag tillbaka igen men i en annan kommun, med låsta dörrar, när det gått några år så var ett helt hus öppnat, inga låsta dörrar utom yttedörren som hade en väl synlig port-kod, när möjligheten att röra sig fritt ökar, minskar oron och aggresiviteten, den största oron fanns hos mina medarbetare tills de upptäckte att det var ok. Nu har jag bytt kommun, här är det stängda dörrar och ett stort säkerhetstänk, vi får se om vi kan hitta harmonin och kanske jobba mer med GPS klockor, jag tror att det främjar hälsan hos de som bor på gruppboenden eller ålderdomshem och ger en bra arbetsmiljö.

  4. Till kompetensutvecklingen hör också att nogsamt få reda på av den dementes anhörige, vilken personlighet och vad för sorts karaktär den sjuke varit under sitt långa liv innan sjukdomen drabbade. Nog så viktigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.