Annons

”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”

Tre personer sitter och småpratar, om ingenting, mest strunt och flams och trams. Jag skulle tippa att de är i 25-30-årsåldern och de varvar sitt prat med skratt, ibland kutter och musik. I direktsänd radio, för det är ett av alla dessa pratiga morgonprogram jag lyssnar på. Eller lyssnar och lyssnar, jag hör dem i bakgrunden, jag sitter och kör bil, och att jag inte rattar in en annan kanal beror på att min antenn är trasig och den här kanalen är det enda min bilradio mäktar med.

Men så börjar en av dem att prata om Karin Boye och då lyssnar jag på riktigt.  När jag hör två av dem säga att de aldrig hört talas om Karin Boye, då höjer jag volymen. Den tredje, hon som börjat prata om Boye, säger att det tillhör väl ändå allmänbildningen att känna till en så stor poet – och har ni aldrig hört eller läst ”visst gör det ont när knoppar brister”? Nej, säger de andra och tillägger att uppenbarligen är det inget som ingår i någon slags allmänbildning och varför är det förresten så viktigt att känna till henne?

Varför är min favoritfråga, enkel och komplex på samma gång och definitivt relevant. Även i det här fallet. Så börjar jag resonera med mig själv.  ”Ok, här sitter två vuxna människor i radio och säger att de inte vet vem Karin Boye är, vilket betyder – självfallet – att allmänbildning inte är något statiskt utan något som förändras över tid.” Ungefär så tänker jag.

Senare på dagen sitter jag i samma bil, på väg hem från stället jag åkte till på morgonen, och lyssnar på ett annat radioprogram. Den här gången får jag in en annan radiostation och hör en nyhetsuppläsare berätta om en avhandling som lagts fram vid Göteborgs universitet, vid vilken institution kan jag inte säga eftersom radion knastrar så och jag hör inte allt som sägs. Avhandlingen i fråga handlar om hur vårt tv-tittande har förändrats. Förr tittade vi på tv tillsammans med andra människor. Vi hade en tv-apparat i vardagsrummet och där satt hela familjen, och även om vi tittade på tv-skärmen och satt tysta, gjorde vi det i ett socialt sammanhang och vi tittade på samma program. Idag tittar var och en i en familj på sin egen tv i sitt eget rum och vi tittar på olika program. Tv-tittandet har blivit något man gör i ensamhet. Det känns som att det är en stor förändring. Frågan är bara av vad.

Karin Boye eller inte, tv-tittande i ensamhet eller inte – jag är inte säker på att våra behov skiljer sig åt då och nu. Snarare är det väl så att vi tillgodoser våra behov på olika sätt. Har de stora skillnaderna, eller små – det beror på hur man ser det, att göra med vår generationstillhörighet? Eller är vi så unika att det väsentliga är vem just jag är, eller just du? Som individer. Oavsett när vi föddes. // Lill

 

LÄS MER:  Lite för bra?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

5 Comments on "”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”"

  1. Ja jag kan ju också börja undra, även om du lever i en familj med flera familjemedlemmar, så är du ensam, redan tidigt kanske vi omedvetet skapar ensamheten. När du blir äldre kanske det innebär att du blir socialt isolerad. De gamla klagar på att de är ensamheten som är värst, om 20 – 30 år har vi en generations om kanske även de klagar på ensamheten. Uch jag hoppas inte de. Kontentan är alltså ut och träffa människor och strunta i TV:N. Så tycker jag i varje fall!!!!!!

  2. Gunnar Brolin | 21 januari, 2010 kl. 09:21 | Svara

    Du ställer frågan: Hur unik är Du och syftar på allmänbildning. Visst är det roligt att försöka skaffa sej kunskaper på en mängd differenta områden. Visst får man massor av kunskap genom att titta på TV och av att ”leka” med datorn. Allmänbildningskunnskapen blir lite grund om skolunderbyggnaden är låg, me ändå, det stärker självkänslan om man kan litet av varje.

  3. Jag tänkte på det här med allmänbildning. Vad kommer det sig att yngre människor ska ha koll på tex Boye 1900-1941 å det ska tillhöra allmänbildning men äldre 50+ inte behöver ha koll på yngre förmågor. Är det bara ”historiska” saker som tillhör allmänbildningen?

  4. Britt Löwgren | 21 januari, 2010 kl. 12:30 | Svara

    Jag upplever inte att ungdom idag är ensamma. De har massor av vänner de fått via tjatten på datorn. Dessutom får dom kunskaper om världen på ett annat sätt än vi 40- talister och äldre fick. Möjligheterna är många gånger bättre och lättare att resa och träffa människor i olika delar av vår jord. Människor jag träffar i mitt jobb är ofta 80 år och äldre. Varför de känner sig ensamma är för att deras partner har dött, eller att deras vänner gått ur tiden. Vad allmänbildning är kan nog diskuteras. Känna till lite om mycket olika områden är för mig en bred allmänbildning.

  5. Josefin funderar intressant kring begreppet allmänbildning och vad det är. De flesta kopplar det till ordet utbildning och tror att det är skolan som ger det som kallas allmänbildning. Det tror inte jag. Allmänbildning får man genom livslångt lärande i det dagliga livet. Skolan ska ge verktygen och intresset för att lära. Sen hänger det på individen vad som stoppas i påsen. Därmed följer, Josefin, att det som händer i Din generation (för Du är nog ung) är lika viktigt som det som hände för länge sedan och alltså också tillhör allmänbildning. Du verkar vara en nyfiken och engagerad människa som kommer att bli en klok gammal gumma en gång i tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.