Annons

Se sommarvikarierna!

Det beror på hur jag räknar, men på det stora hela har jag hittills ägnat 25 år av mitt liv åt att arbeta med äldreomsorg på olika sätt. Som vårdbiträde, som chef, som lärare på omvårdnadsprogrammet, som föreläsare och som redaktör för det här nyhetsbrevet. Och det utan att jag någonsin innan tänkte tanken att jag skulle göra just det. När jag växte upp fanns ingen i min närhet som arbetade med vård eller omsorg och ingen av mina kompisar gick vårdprogrammet på gymnasiet. Vård och omsorg fanns helt enkelt inte i min närhet. Det som avgjorde saken för min del var ett sommarjobb, och inte heller det hade jag planerat för. Året var 1984 och jag var redan igång och sommarjobbade på en hamburgerrestaurang, när jag en dag hälsade på min kompis på hennes sommarjobb, som var ett vårdhem och eftersom jag tyckte att hennes sommarjobb verkade så mycket roligare än mitt, bytte jag sommarjobb och började på det där vårdhemmet jag också. Och när sommaren sedan var slut, fick jag ett nytt vikariat på vårdhemmet och stannade kvar. Sedan ytterligare ett nytt vikariat och ytterligare ett och så där höll det på fram och tillbaka under femton år, även om jag de sista åren hade en tillsvidaretjänst. Vad jag vill komma till är att det där sommarjobbet blev ett väldigt långt sommarjobb utan att jag ens tänkt mig att arbeta med just vård och omsorg. För så kan det gå, och jag är säker på att det bland de sommarvikarier som ni haft tillgång till nu i sommar, finns några som är som jag. Som faktiskt kan tänka sig att fortsätta.

LÄS MER:  Lära sig något nytt (om man vill)

För egen del minns jag att arbetskompisarna var avgörande för att stanna kvar och att chefen var det. Jag hade en chef som lyssnade på mig och mina förslag om hur vi kunde göra både omsorgen och organisationen lite bättre och hon lyssnade trots att jag var ung och bara en vanlig sommarvikarie. Jag minns att hon sa att det var bra att få synpunkter och idéer från någon med nya ögon, och även om jag idag vet att det är sådant chefer säger, så menade min chef det hon sa och jag fick göra skillnad. Inte på något dramatiskt sätt, men alldeles tillräckligt och som nittonårig sommarvikarie kände jag mig som en kompetent person, som hade något att tillföra och är inte det precis vad vi alla är ute efter, att få känna att vi tillför något och att vi gör skillnad.

Att få känna sig sedd och inte minst kompetent är naturligtvis viktigt för alla, inte bara för sommarvikarier.  Men faktum är att det för sommarvikarier kan vara direkt avgörande för om man på studs går eller stannar. Så var det för mig och så är det rimligen för många andra. Jag vet, det här är inga nyheter, men det skadar väl inte att påminna sig själv ibland. Så jag säger det, Se sommarvikarierna.

Allt gott! // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "Se sommarvikarierna!"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.