Annons

Omstarta äldreomsorgen

Idag presenterar fackförbundet Kommunal en rapport som heter “Personal som stannar”. Den handlar om arbetsmiljön i äldreomsorgen och beskriver bl a hur många det är av dem som arbetar i äldreomsorgen, som funderar på att lämna sitt arbete och göra något annat. Så lämnar rapporten ett antal förslag på vad som behöver göras för att personalen istället ska välja att stanna kvar i yrket. Inledningsvis vill jag säga att när det gäller den yngre generationen, tror jag att vi får leva med att den inte kommer att stanna samma i yrke hela livet och det behöver alla organisationer anpassa sig efter. (Dessutom, och det ska man komma ihåg, finns det fördelar med att människor inte kommer att stanna i samma yrke eller bransch hela livet. Många många menar ju faktiskt att äldreomsorgen är en alldeles för tung verksamhet för att orkas med ett helt arbetsliv.) Men, med den insikten behöver man som arbetsgivare ändå göra allt man kan för att bli en så attraktiv arbetsgivare som möjligt. Ju längre tid en person tycker det är roligt och vill vara kvar desto mer kompetens, kraft och pengar kan man spara. Frågan ska därför tas på stort allvar, inte minst i äldreomsorgen där personalbehovet är så stort.

Det är inga konstigheter Kommunal beskriver och föreslår i sin rapport, tvärt om. Vad man förslår är i korthet ett ökat handlingsutrymme för personalen (”låt proffsen vara proffs”) och färre medarbetare för cheferna. Det konstiga är snarare att inte mer redan har hänt inom de områdena, för det är ju inga nya förslag direkt. Varför har inte personalen ett större mandat att själva planera och organisera sitt arbete? Varför är inte arbetsgivarna bättre på att nyttja den kompetens och det engagemang som finns hos personalen? Nej, alla som arbetar i äldreomsorgen är inte kompetenta eller engagerade, men de allra flesta är det och det måste vara utgångspunkten.  Och varför har cheferna fortfarande alldeles för många medarbetare? Varför låtsas man att det går att leda 30 eller 40 eller 50 personer på ett konstruktivt sätt, samtidigt som man har ansvar för budget och allt annat. Det är i det närmaste en orimlig uppgift. För att klara den behöver man vara en super-duper-chefsstjärna och de flesta är inte det (det var inte jag heller när jag arbetade som chef i äldreomsorgen) och med tanke på hur många chefer som behövs i äldreomsorgen blir alltsammans ännu konstigare. I synnerhet om vi betänker att det är nya generationer som ska göra jobbet. Generationer som inte drivs av lojalitet och plikt utan tycker att lönearbete ska vara härligt och utvecklande, och som till på köpet kommer att ha massor av olika jobb att välja mellan eftersom det kommer att vara brist på arbetskraft. Inte heller är man intresserad av jobb där någon talar om hur uppgifterna ska utföras, när man själv har andra idéer om hur det kan göras bättre. Den tiden är förbi och frågan är om vi inte har kommit till vägs ände. Allt det här lappandet och lagandet och småjusterandet av äldreomsorgens organisation. Borde vi inte istället göra om allt från början? Fundera på hur vi hade organiserat äldreomsorgen om vi inte hade haft någon äldreomsorg. Se över lagstiftning. Se över finansieringsmodeller. Se över organisation och yrkesroller. Och inte minst ha med den givna frågan ”vad kan göras digitalt”?

LÄS MER:  Behovet av feedback

Ha det gott. Nu kommer snart våren. // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

2 Comments on "Omstarta äldreomsorgen"

  1. Birgitta löjdström | 1 mars, 2018 kl. 21:34 | Svara

    Intressant vinkling

    • Lill Jansson | 11 mars, 2018 kl. 12:06 | Svara

      Javisst är det. Tycker f ö att det är ett perspektiv vi borde ha med oss när det gäller mycket av våra välfärdstjänster, t ex utbildning. Hur skulle vi organisera skolan om den inte redan fanns? // Lill

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.