Annons

Människorna och jobbet

För några år sedan lyssnade jag på en radiointervju med en filmproducent. Jag minns vad personen hette, men det var någon som precis fått ett filmpris av något slag och i radioprogrammet berättade hon om sin egen karriär, om hur hon från början fått anställning som assistent i ett filmteam. På frågan om vad hon hade för utbildning, berättade hon att hon läst en massa olika saker på universitetet, alltifrån litteraturvetenskap till psykologi, men att hon helt saknade utbildning när det gällde filmproduktion. Allt hon kunde om film hade hon lärt sig successivt genom att jobba i en mängd olika filmproduktioner och från början just som assistent. Ändå menade hon att det var just hennes utbildning som gjorde att hon fick de där första assistentjobben. För hennes kunskaper i litteratur och psykologi och allt vad det var, de bidrog att hon uppfattades som en intressant person att umgås med och ”skön att hänga med”. Kunskaperna var helt enkelt en orsak till att hon hade spännande saker att berätta och intressanta synpunkter och infallsvinklar att tillföra. Och det där, sa hon, det ska inte underskattas när man jobbar intensivt i ett team.

Hur viktigt det är att man trivs med sina arbetskompisar och att de är sköna att hänga med och att man själv är det, ser säkert olika ut. För en del är det väldigt viktigt, för andra är det mindre viktigt. Men viktigt är det. Själv jobbar jag inte i ett filmteam och jag befinner mig aldrig på en inspelningsplats långt hemifrån och hänger med mina arbetskompisar dygnet runt. Men trots allt tillbringar jag ganska många timmar på jobbet och då för det mesta tillsammans med mina arbetskompisar. Så det klart att det är viktigt att jag trivs med dem och att de trivs med mig.

LÄS MER:  Promenadmöten

Det är inte oviktigt med kunskaper och utbildning och i många yrken är det absolut nödvändigt och vad vi lägger i ”trevlig att umgås med” eller ”skön att hänga med” kan också se olika ut. Men när jag tänker på mitt eget yrkesliv, kan jag se att människorna jag arbetat med och de projekt och processer vi drivit tillsammans, ofta har varit viktigare än själva arbetsuppgifterna, dvs ”hellre tråkiga arbetsuppgifter med trevliga människor än trevliga arbetsuppgifter med tråkiga människor”.  Är det någon som känner igen sig i det? // Lill

Bli den första att lämna en kommenter på "Människorna och jobbet"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.