Annons

Livet fortsätter

Fler och fler särskilda boenden nischar sig. Jag menar, man har en speciell inriktning eller prioriterar något särskilt. ”Här satsar vi på maten” eller ”här finns det hundar och katter (eller höns eller vad det nu är)” eller ”här odlar vi våra grönsaker”. Alternativen blir fler och fler, och allt det där är självfallet bra, och visar väl att man tänkt till och bara det faktum att man faktiskt vill något, tror jag är bra i sig. Samtidigt har jag ofta tänkt att inget av det känns särskilt lockande för egen del. Men då har nästa tanke blivit att det klart att det inte lockar, för boendena är faktiskt inte tänkta för människor i min egen ålder, och hade jag varit trettio år äldre, hade jag säkert tänkt annorlunda. Det låter väl ändå rätt rimligt?

Men så för ett tag sedan pratade jag med ett par personer, som arbetar på ett av alla boenden där man tänkt till, och plötsligt fanns där något som tilltalade mig och som gjorde mig lite glad. För de här personerna pratade inte om att de sista åren i livet ska vara ”bra” eller att ”människor är olika”, allt det där verkade bara vara självklara utgångspunkter. Istället verkade de mest tänka att livet ska fortsätta. Att även om man bor på ett särskilt boende så finns en framtid, och den planerar man för. Även om man bor på ett särskilt boende så fortsätter man att vara nyfiken och vill lära sig nya saker och utvecklas som människa. Och där verkar de lägga krutet, på att skapa en sådan miljö där allt det där är möjligt.

LÄS MER:  Distansutbildning i välfärdsteknologi öppnade för nya möjligheter!!

Hur väl de har lyckats vet jag inte, men jag gillade deras inställning, och att den inställningen fått konsekvenser för verksamheten. På det här boendet anställer de t ex inte bara vårdpersonal utan även andra yrkeskategorier, som konstnärer till exempel – för att de är duktiga på att bidra med en sådan inställning och arbetsmetoder som gör något av den inställningen. På det här boendet verkar man dessutom tänka till mer än vanligt (och med lite andra ögon än vanligt) när det gäller inomhusmiljön, som inte bara ska vara härlig för dem som bor där utan även för dem som ska hälsa på dem som bor där. Inredning, aktiviteter och attityder ska locka till besök. Barn, barnbarn, gamla grannar och arbetskamrater ska vilja komma och hälsa på.

Så sa de och det kändes faktiskt riktigt upplyftande och för första gången någonsin tänkte jag att “om jag någon gång behöver bo på ett särskilt boende, så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bo här”. Den tanken har åtminstone aldrig jag tänkt tidigare.

Allt gott! // Lill

2 Comments on "Livet fortsätter"

  1. Gabrielle Peteri | 9 juni, 2014 kl. 21:07 | Svara

    Låter fantastiskt Lill, ett sådant boende ser jag fram emot att hamna på!
    Gabrielle P

  2. Gabrielle Peteri | 9 juni, 2014 kl. 21:08 | Svara

    Den här miljön skulle jag kunna tänka mig! http://www.vigsangar.se/bo.html

    //GabrielleP

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.