Annons

Behovet av feedback

Tiderna förändras och med dem naturligtvis även synen på chefskap. Idag pratas det mycket om hur viktigt det är att man som chef ser och uppmärksammar sina medarbetare, att man ger feedback och uppmärksamhet och är lite allmänt hejapåig. Så har det inte alltid varit. När jag gav mig ut i arbetslivet fick jag arbetskläder och instruktioner om vad det var jag skulle göra, plus en uppmaning om ”är det någon du inte fattar så fråga någon” och sedan var det bara att jobba på. I stora drag var det faktiskt så och för egen del tycker jag att det har fungerat bra och jag kan se att i de perioder då själv har arbetat som chef, har jag gjort på ungefär samma sätt. Mina medarbetare har fått tydliga uppdrag, ett stort mått av ansvar och en uppmaning om att lära av varandra.

Jag påstår inte att ett stort mått av eget ansvar och krav på att vara självgående alltid är bästa sättet att vara chef på, verkligen inte. Många vill ha ett både närmare och mer omfattande stöd av sin chef, och dessutom beror det på i vilken typ av verksamhet man arbetar. Däremot är jag tveksam till om den feedback-kultur som eftersträvas idag enbart är konstruktiv. För vad händer när chefen glömmer bort att ge feedback och missar att säga att det man gör är bra eller mindre bra och varför?  Skapar inte det osäkerhet och är inte risken stor att man tvivlar på det arbete man själv gör, även om det man gör är bra?  Och vad händer då? Vad tror ni? // Lill

LÄS MER:  Kintsugiperspektivet (omsorg och guld)

 

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

2 Comments on "Behovet av feedback"

  1. Det finns ju forskning på att positiv feedback ger större motivation, lojalitet och känsla av samhörighet hos medarbetare (bland annat). Så nog finns det fog för att använda sig av det som chef. Det handlar nog också om att skapa en atmosfär som bygger på tillit och där medarbetarna vet att de är uppskattade trots att chefen inte sagt det på några veckor. Vi människor är komplexa och uppfattar så mycket mer än bara orden som sägs till oss. I slutändan handlar det nog mest om vad man ständigt signalerar till sina medarbetare, genom beteende, ord, kroppsspråk, hur väl man lyssnar osv osv. Att man är genuin i sitt uppsåt, att man i grunden vill ha bra relationer med sina medarbetare. De flesta märker när man inte är genuin, en kvarleva från våra förfäder. Vi får utgå ifrån att människor är kloka och kan förstå sammanhang och inte går hem och deppar om chefen haft mycket att göra och inte sagt att man duger på ett tag. Det är min uppfattning. M v h Maria Ek

  2. Andreas Vikdahl | 17 september, 2018 kl. 11:31 | Svara

    Den som saknar kompetens inom yrket kan omöjligt veta vad hen ska vara uppmärksam på. Det finns direkta samband mellan formell kompetens och inträffade vårdskador. Alla som arbetar inom äldreomsorgen borde ha undersköterskeexamen det vill säga 1400 gymnasiepoäng inom yrkesområdet. Ett i sammanhanget viktigt perspektiv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.